Juli 2025

 Ja  jag har haft besök av min bästa vän som är boende i Borlänge. Hon var nere hos mig i 3 veckor och det var underbart att ha henne här nere. Visst jag har det stökigt hos mig just nu med det är så när man håller på med målning. Man är ju tvungen att möblera om så man har plats att måla. Så ja vi målade om mina köksmöbler och ja jag är så nöjd så. Har haft funderingar på att måla dörrarna i en annan färg, men tror nog att det blir bäst som de är. Vi får se. Jag hade köpt ett par plåster som sades att man skulle få hjälp att gå ner i vikt. ville testa och se om det stämde och så jag testade de då hon var nere och först så kände jag ingen skillnad, men nu måste jag säga att jag känner mig mer tröttare än då jag hade plåstren. Sen så märker jag att jag är mer sugen på något mer nu än innan så ja plåstren kan ju ha spelat roll. Får pengar igen nästa vecka så då måste jag inhandla lite mer mat. ler. Har inte fått upp min pergola ännu. Brorsan är ju inte så snabb. Visst han sa att han skulle hjälpa mig, men jag har fått söka upp en del svar på typer av skruvar och liknande saker som ska till pergolan själv med hjälp av kompisar och min far. Inte varit det lättaste då jag inte vet och är osäker på vad jag ska ha. Men har fått ner nästan alla mina stolpspjut i marken där de ska vara så ja det är ju påbörjat. Henna och jag har haft det så trevligt iallafall. Vi hade något att göra varje dag, så det gick så snappt de 3 veckorna. Ville inte att hon skulle åka hem, kändes inte som om de veckorna var förbi, de hade ju precis börjat. Men nu är hon hemma igen och börjat jobba. Och ja jag fortsätter med mitt målande och fixande så det blir precis som jag vill ha det. Lite i taget. Ja jag har ju börjat lite smått att gå på gym. Testade på e gymmet och det var ju som att spela super mario bros. Då man skulle samla in alla mynten, men här ska man följa alla prickarna. Ler. 

Hälsar på hos mamma en gång i veckan och dricker kaffe och pratar om lite dit och dat. Försöker att göra det så trevligt för henne nu. Visst det kan bli lite tokigt då vi pratar men det är bara att hålla med. Hon kan ju inte rå för att hennes minne sviktar. Tänker man på det så är det rätt jobbigt att tänka på att hon blir sämre. Men hon har jätte fina personer som hjälper henne med hennes vardags sysslor. Jag och mamma var inne i halmstad och kollade upp hennes hörapparat. Den var död så hon fick lånat en annan tills hon får en ny utpassat till henne. Då passade vi på att ta en fika och det tyckte hon var riktigt trevligt. För ett tag sen var hon och de boende på hemmet på älg safari i markaryd och där har man ju varit och det är ett fint ställe. De hade det väldigt trevligt och fick mata älgarna då de kom nära tåget. 

Från liten mobbad tjej till en osäker vuxen kvinna. Del 2

 Hej

Ja jag började på gymnasiet, det var en lite klass och det var ju rätt ok, men det fanns ingen jag kände att jag hade något gemensamt med. Så jag umgicks med personer från en annan klass, som vi ibland hade lektioner med. Annars så var jag själv på rasterna. Första veckan så vrickade jag ena foten och fick hoppa på kryckor i 2 veckor och det var rätt jobbigt då vi hade vart hem rum på andra våningen samt våra skåp. Sen hade vi en del lektioner på nedre plan. Och det var ingen som direkt ville eller erbjöd sig att hjälpa mig med böcker eller liknande. Fick veta andra veckan att jag kunde gått och frågat om jag kunde fått lånat nyckeln till hissen. Men tyckte då att det var meningslöst eftersom jag skulle till doktorn bara någon dag senare. 

Det här med killar blev ju inte lättare heller. De såg ju inte en eller så viskades det om en bakom min rygg. Det kändes inget roligt alls. Var en del i biblioteket och en del gånger satt jag bara och tittade på alla som gick omkring. Kände att jag behövde något så jag började med rökning. Visst inget bra sällskap men jag fick något att göra. Fick en kompis så småningom som man började umgås med även privat. Hon var lite utanför hon med så vi passade rätt bra. Vi märkte att vi hade liknande musiksmak så vi var ute ibland och det kändes ju rätt bra. 

Jag gick ju bara 2år på gymnasiet, blev ju lokalvårdare då jag gick ut, men ju längre åren gick så blev man till slut utbildad hemmafru. Fick ju aldrig något jobb, blev ju bara praktiker och desto längre åren gick så blev man bara mer och mer deprimerad. 

Kärleks livet blev ju så där. Visst träffade man några killar då och då. I början så trodde man ju att de gillade mig för den man var, men sen fick man upp ögonen på att det inte fanns så många som tyckte om en för hur man var och såg ut utan de var bara ute efter en sak. 

Men även om jag gick på en jäkla massa nitar så ville jag inte ge upp. Ville ju hoppas på att en dag så skulle man hitta någon som tyckte om en för den man var.

Ja jag ska la säga att jag gick 2 år på folkhög skola med på senare tiden. Och de var det bästa åren som jag gått i skolan. Ingen visste någon om min så de lärde sig känna mig som jag var och hade riktigt trevliga vänner i skolan och trevliga lärare. Gick då på Nordiska Folkhögskolan i Kungälv. Första året bodde jag på skolan och det var en trevlig erfarenhet. Andra året så fick jag en egen lägenhet, även om det var en etta. Denna lägenhet låg då i Nödinge som inte låg så långt ifrån skolan. Där träffade jag en av mina bästa vänner. Det roliga var att hon heter detsamma som mig i både för och efter namn. Och tro mig det har vi haft roligt åt många gånger under de åren vi har varit vänner.

Ja sen har jag även bott uppe i Lidköping i 4år. Och de åren har också varit bra för mig själsligen. Då jag då redan då hade fått problem med min psykiska hälsa. Hade fått tabletter mot depression i några år innan. Hade även fått gå igenom en undersökning där det kom fram till att jag hade ADD. Men jag trivdes rätt bra uppe i Lisch, som de kallar Lidköping för. Fick en del bra vänner som man umgicks med. Där uppe hade jag bara mig själv att tänka på, och det var faktiskt rätt bra för mig. Va det något jag behövde så fick jag försöka att fixa det själv och det löste sig. Visst var jag och hälsade på familjen, och vänner nere i Laholm, och de som ville kom och hälsa på mig. Och visst träffade man killar här med och en del man träffade gillade faktiskt mig precis som man va och det tyckte jag var skönt. Behövde höra det. Tyvärr blev det inte något med någon av de killarna ändå men man har ju blivit vänner med dem så de finns kvar. 

Ja och nu sitter jag här nere i Lilla tjärby där jag bor i en 2:a på bottenvåningen. Och den resan har ju inte häller varit enkel. Då man flyttade från Lisch och till lillbrosans hus som jag fick hyra kändes ju först underbart. sen efter några månader så fick man veta att de var tvungna att flytta tillbaka och då hade jag plötsligt ingenstans att ta vägen. Brosan skulle fixat till uthuset till en lägenhet men det gick för långsamt och jag började må dåligt igen och så började karusellen. Hade problem att få hyra lägenhet av ekonomiska bekymmer. Så man flyttade in till stora syrran då jag fick ett rum där. Det gick bra ett tag, Sen fick jag besök av stora spindlar som började krypa på mig och efter det så kunde inte jag sova där. Min kompis sa att jag kunde få låna hennes lägenhet och sova i medan hon var hos sin kille så det gjorde jag. Sen Fick jag flyttat min säng till mina föräldrar då jag inte kund bo hos syrran längre. Och där bodde jag i ett halvår innan jag fick min egna lägenhet igen. men visst då fick man ju ta den lägenheten som jag fick och det var en etta i våxtorp och det var ok. där bodde man i 2år. sen flyttade man till en etta i Laholm på andra våningen och den bodde jag i 2år. Sen efter det så fick jag då en 2:a fast den låg på tredje våningen. Och då hade ju mina föräldrar fått svårt att gå i trappor och ena kompisen hade flyttat till sin kille långt åt helsike...hehe. och den andra av mina kompisar hade fått problem med sin kropp och fått en rullstol. Så fick inte så mycket besök och sen kom ju covid och det gjorde inte det bättre. Fick astma och fick göra mig av med mina katter jag hade då. 

Men som sagt va nu sitter jag här i Lilla tjärby och trivs så bra i min 2:a. Fortfarande singel och över 50 bast. Visst kan man sakna någon speciellt på kvällar eller på någon helg, men det går framåt. Har svårt att lita på om en kille säger att han gillar mig, vad är det då han gillar? Så det blir nog att man är singel det är nog bäst. 

Från liten mobbad tjej till en osäker vuxen kvinna. Del 1

 Hej 

Har på senare tid känt som om man ville skriva lite hur jag hade det i min barndom och hur min uppväxt såg ut. 

Det började då när jag var 5 år och fick då en vanlig åkomma då man är liten, nämligen urinvägs infektion. Problemet var det att det gick längre än så. Det gick upp till njurarna och infekterade dem. Man fick börja med medicin och det höll i sig i flera år. Det utspelade ju säg så att jag inte kunde hålla tätt så det kunde vara så att man fick ha med sig extra kläder så man slapp gå med blöta kläder hela dagarna. Då man började skolan så först va det nog ingen som tänkte på det, men ju äldre man blev och det inte blev bättre och man fick ju åka till doktorn ibland. Klasskamraterna tyckte nog det var konstigt att jag åkte till doktorn så ofta. Klass kamraterna började retas då de inte förstod varför jag inte kunde hålla tätt då jag var kissnödig och ingen toalett i närheten. Var ofta väldigt ledsen då jag kom hem. Och frös en del då jag tog av mig min långarmade tröja och satte runt midjan då det hade hänt en olycka. Mina föräldrar fick mig till en mindre skola, då jag gick i en rätt stor skola från början. Vi bodde ju då ca 1 km från samhället Öringe och ca 3 km till samhället Genevad. Började i Veinge skolan i 1-3. Fick sen då komma till Genevad skolan i 3 årskurs. Fick några vänner där som började att umgås med, å det blev ju bättre och lärarna hade mer tid till en. 

Sen började man ju i Veinge skolan igen. Läkarna hade satt mig på schema då jag skulle gå och kissa även om jag inte behövde eller ej, tyckte det var jobbigt. Då jag kom upp i 6 klass så fick jag åka upp till ett stort sjukhus i Göteborg. De började behandla mig för min sjukdom. För ja jag kan säga att det var som en sjukdom. I början så var man där bara någon vecka i taget då man inte skulle förlora så mycket från skolan. Kompisarna började tycka att jag hade rena lyxen då jag slapp skolan. Men jag fick ju läxor med mig men det såg de inte. Uppe i Göteborg så började dagarna med att man skulle ta tempen varje morgon. Sen hade man ingen nål i armen så fick man det och det var ju inget roligt det heller då jag tyckte det var hemsk att bli stucken. Genom nålen så fick man då medicin och ibland så tog de en hel del blod prover. Sen så fick man gå till ett speciellt rum ibland och då fyllde de ju ens urin blåsa med vatten så det kändes som om den skulle sprängas. Och så fick man ligga så ett tag bara för att de sa att det skulle utvidga blåsan. Sen så en dag sa de att de skulle föra in ett litet litet rör i mig via urinröret så det skulle hjälpa till. De försökte föra in det i mig utan bedövning, men det lyckades inte, jag var så pass infekterad så de fick söva ner mig.

Allt som allt så tillbringade jag en hel månad uppe i Göteborg, även om det var vecka efter vecka. Då min far fick följa med upp. Då han fick ta ledigt från jobbet. Men visst det var ju inte bara undersökningar. Jag fick en väldigt go kompis vid namn Josefina. Hon hade liknande problem så vi låg på samma rum. Och då hennes familj kom upp och hälsa på så kom ju hennes bror upp och han blev jag förtjust i och senare blev tillsammans med. Sen kom hem och så småningom blev friskförklarad. Jag höll fortfarande kontakt med Josefina och skickade en hel del brev med bilder och så. En rolig grej var att hon bad om extra kort då hennes bror snodde korten jag skickade. Så det var rolig att min första pojkvän gillade mina kort. Vi fick även lära oss att dansa bugg på skoltid, vilket jag tyckte var riktigt kul. Mindre kul var att det inte var direkt någon som ville dansa med mig. Men då fick jag dansat mer med dansläraren. 

Sen glid vi isär ju äldre man blev. Jag började ju på högstadiet och då blev det ju fler personer som kom till skolan och där var ju en hel del söta killar. Men även om jag var friskförklarad så var jag ju fortfarande mobbad av personer i skolan. De tyckte jag var dum och ful vilket de sa till mig. Jag hade då blivit så jäkla känslig och kunde ibland gå till toaletten och sitta och gråta. Försökte få någon ny kille att gilla mig, vilket inte var det enklaste. kändes som att alla bara tetades med mig. Kompisarna som man hade innan började glida ifrån och då blev man ensam igen. Jag lärde mig att hålla mer och mer inne i mig. och satte upp en mask i skolan. De flesta kunde läsa mig som en bok och visste vilka killar jag gillade och inte gillade. Så i 9 klass så blev det bal och jag gick själv och tyckte det var rätt ok. Hade fått en ny klänning uppsydd till mig så jag kände mig så fin så fin.  

Åh....hjälp!

 Ja det kan man ju nästan säga. Idag så fick jag en känsla som mer eller mindre var som panik. Och jag bara tänkte nej inte nu...inte nu. Ville få uträttat en del här hemma och så får den här känslan. Satte mig i soffan och tog flera andetag och bara tänkte på min andning och att jag får ta en sak i taget. Ringde min syster och frågade hur hon hade det och om vi kanske kunde ta och köra och slänga lite större lådor. Hon sa att hon mådde bra men att hon inte var hemma just nu. Men att vi kunde ta det en annan dag då hon också hade lite att slänga. Och då började jag med det andra sakerna som jag behövde göra. De gick bra och då allt var färdigt det jag kunde göra så tog jag mig en kopp kaffe och satte mig i soffan och lyssnade på lite country musik som jag hade satt igång innan. 

Men konstigt så har min känsla inte försvunnit helt, så vad är det som jag kan känna att jag har panik över. 

Visst vill jag en del som till ex jag hade tyckt det hade varit kul att åka på en miniatyr mässa då jag på senaste tiden funderat på att fixa ett litet boende. Det har först och främst varit till jularna som jag viljat ha det till min lilla tomte familj. Men inte kommit så långt. 

Sen hade det varit kul att åkt på någon country festival någon gång. 

Får la sätta mig i soffan och kolla på någon av mina serier som jag har på netflix och se om tankarna och känslan försvinner. 

Hej!

 Ja här är jag igen. Känner mig inte på topp, har ärligt talat inte gjort det på ett tag nu men jag kämpar på. Julen har varit och det har gått bra vi var hos föräldrarna och firade då de har lite svårt att ta sig överallt nu. pappa har gjort sig av med bilen och känner att det var dags. Nyår har varit, satt själv hemma och tog det lugnt. Jag är med mamma då vi spelar bingo på Lingården 1 gång i veckan och det tycker hon är kul. Vi har haft 2 st som fyllt 50 bara nu i januari och det har ju varit kul att fira och ett syskonbarn som fyllt år och då ville han ha ett gosedjur av kakmonstret eftersom hans far hade fått en sådan efter som den påminde mig om då när han var liten och var som ett litet kakmonster. LER.  Bägge bliv glada över sina monster fast jag tror sonen blev gladare. hahaha....  

Nu tänker jag på saker som jag ska införskaffa mig till nästa projekt som jag kommer att ta mig an nu i vår. Det blir en del pysslande och planerande med ekonomin men jag ger mig inte. Hur jag än mår psykiskt. 

Men ärligt talat så saknar jag att hänga med mina vänner de jag har. Och de är inte alltid så lätt då vi är på olika ställen i både plats och livet. Men vi försöker att träffas ibland och det är ju kul och trevligt. 

Hej sommar!

Hej ja då är sommaren här. Och även myrorna har vaknat. Å vad jag förstått så är det en hel del myror i år. Men jag gör vad jag kan för att få sitta ostört på min altan. Sen så har jag fixat lite i mitt sovrum, är inte riktigt klar, ska in med en 40 cm bokhylla och en litet skrivbord till datorn. sen är det bara lite småsaker som kommer till sen. Sen blir det att koncentrera sig på nästa rum. blir riktigt glad då jag tänker på hur det kommer att se ut här (riktigt mysigt). Imorgon så är det mors dag och naturligtvis ska man ner och hälsa på kära mor. och sen så nästa vecka så har vi lite firande i stads parken då det är nationaldagen och dagen efter så är det Våxtorps vår marknad. Sen veckan efter så fyller världens goaste kille 50 bast, ska gratulera han som vanligt. Sitter just nu och lyssnar på en del låtar jag förknippar med sommar och bara njuter. sen får vi se vad som händer senare.  :) 

Hej!

 Ja då var jag här igen. det blir så då man för det första inte har så mycket att skriva om. Men nu skriver jag lite igen om vad som hänt.  Såg ja att det var ett bra tag sen man var inne. Jo man har fått en ny lägenhet igen. Men denna ligger på bottenvåning så jag har en liten uteplats, ska bli så skönt nu till sommaren då man kan gå ut och sitta ute och dricka kaffe och njuta av solen på ett helt annat vis än på balkong. Trivs jättebra i min lägenhet och har inte långt till tvätt stugan heller. Sen har man stora syrran på andra sidan vägen så man är inte själv här. Ja jag bor i Lilla Tjärby strax utanför Laholms kärna. *ler* Mammas demens blir ju inte bättre, så jag är nere hos de 2 gånger i veckan då hon gillar att spela bingo. Jag spelar jag med men jag håller koll så hon inte missar för många nr. Sen har hon ett ställe som hon åker till 2 gånger i veckan och de tar han om äldre och har sjuksystrar där. De har även tillgång till djur som de kan besöka och de gillar hon. Hon trivs riktigt bra där och det känns ju bra. Och då får ju pappa lite avlastning med. Hon blir alltid så glad då jag kommer och hälsar på och vi kramas alltid. MIN LILLA ÄLSKADE MAMMA.